Ett barn undersöker en stålkupol som sticker upp ur snön täckt av gröna lysande lampor. Markus Lantto, Termonoder

Termonoder

På marken ligger en stålkupol, omgiven av ljung och ris. Är det toppen av ett jätteklot på väg att sjunka ner i jorden, eller kanske stiga upp mot himlen? Kupolens yta täcks av ett åttital lampor, den ser ut som ett stort, iakttagande facettöga. Just ny lyser lamporna i orange, men de ser ut att gradvis skifta nyans till klarare gult. Samtidigt glider mörka skyar för solen och det drar ihop sig till en kylig höststorm.

Markus Lanttos två Termonoder som är utplacerade på skolgårdarna på sameskolorna i Kiruna och Karesuando, översätter temperatur till färg. Från rött för det varmaste till vitt, som är allra kallast, berättar stålkupolernas lampor om du bör ta på dig en extra ylletröja eller kan lämna mössan hemma. De som bor i närheten kan ”se” temperaturen från sina sovrumsfönster på morgonen och ”känna” färgen när det går ut.

 

Det har visat sig att människor som har ett större ordförråd för färger också kan observera fler färger.

Även om synsinnet registrerar färger på ungefär samma sätt från person till person, upplever vi dem ändå olika. Kulturella och personliga erfarenheter, andra färger i närheten, till och med humöret, påverkar hur vi upplever en färg. Generaliserande kan vi säga att blått är en kall färg medan rött känns varmt.

Men det finns ju miljoner färger – är vi överens om var gränsen går mellan varmt och kallt? Till vardags använder vi bara tjugo till trettio färgnamn. På så sätt visar färgerna på språkets begränsningar. Men färgspråket kan utvecklas. Det har visat sig att människor som har ett större ordförråd för färger också kan observera fler färger. Hur många nyanser mellan blått och lila ser åttaåringen på Karesuando-skolan och hur skulle han eller hon beskriva dem? Nyanserna kommer att kopplas till årstider och väder, klädesplagg och skor. Kanske kommer svagt lila att kallas ”inne-rast”.

När snön lägger sig om vintern (värmen från lamporna gör att Termonodernainte täcks helt) kommer ett märligt fenomen att framträda. Om man först tittar på de blå lamporna, och sedan flyttar blicken till den vita snön, ser man tydliga, orange efterbilder. Ögats visuella minne är alltid den stimulerande färgens motsatsfärg. Det är inte långt mellan färgteori och färgmagi.

Solveig Lønmo

Hitta till konstverket

Kiruna och Karesuando, Hösten 2009
Bävervägen 37, 981 37 Kiruna, Sverige