Tanke inkognito / Rum för reflexion

Bigert och Bergström (Mats Bigert och Lars Bergström)

Mats Bigert och Lars Bergström har arbetat som ett konstnärspar sedan de möttes på Konsthögskolan i Stockholm 1985-1990. De fann det stimulerande att arbeta ihop och enklare att förverkliga idéer och projekt tillsammans. Bigert & Bergström arbetar gärna utanför de gängse utställningsrummen med installationer, performance och videokonst. De intresserade sig tidigt för hur man inom naturvetenskaperna och museivärlden presenterat natur och kultur. Genom att både kritiskt analysera denna tradition och samtidigt använda sig av vissa av de klassiska utställningsattributen (montern, podiet o.s.v.) uppstår en intressant kortslutning, där de problematiserar dels sättet att visa konst på men även de traditionella föreställningarna om vad ett konstverk är. Bigert & Bergströms konstprojekt inrymmer både en absurd humor och en civilisationskritik, vilken bottnar i deras djupt humanistiska livsåskådning.

Hemsidan www.bigertbergstrom.com illustreras med en bild på en hjärna. På ena hjärnhalvan står det »Think« och på den andra »Sense«, nyckelord för Bigert & Bergströms inställning till konst, men också en fingervisning om hur man kan hitta information på hemsidan. Här ges dock inga enkla sökvägar, man får istället vara klurig och prova sig fram. Navigate: by using the brain, som deras instruktion lyder. Iden att lägga in detta motstånd går på tvären i ett medium som ofta gör allt för att vara effektivt och lättorienterat, och är säkert ganska irriterande för många snabbsurfare på nätet.

Ett av Bigert & Bergströms mer uppmärksammade projekt var »Klimatkamrarna« (1994). Här kunde besökaren träda in i olika klimatzoner och fysiskt uppleva det som oftast stannar utanför gallerirummets vita kub; ljus, ånga vind, köld och värme. Dessa tillstånd är ju livsbetingelser för vårt liv på jorden, men som i sina extremer kan utgöra katastrofala hot, något som Bigert & Bergström återkommit till i flera projekt. Temat har knappast mindre aktualitet idag, med tanke på de regionala och globala hoten mot de ekologiska systemen. Hur skyddar vi oss från en natur som vi själva gör våld på?

Till entréhallen i det nybyggda Keyhuset vid Linköpings universitet har Bigert & Bergström gjort två korresponderande konstverk: »Tanke Inkognito« och >>Rum för reflexion«. Entréhallen erbjöd inga större golv­ eller väggutrymmen, vilket gjorde konstens integration i arkitekturen extra viktigt.

»Tanke Inkognito« är uppbyggd som en jordglob där sockeln i mjukt rundat böjträ fungerar som sittbänk. En mässingsstång stödjer en äggliknande form, vilken långsamt roterar kring sin egen axel. Den vita ellipsen omges av en mässingsbåge utformad som en pratbubbla. Skulpturen är placerad i entréhallens mitt och har blivit en naturlig mötesplats där studenterna träffas och samtalar en stund. Alltmedan pratbubblan sakta snurrar ovanför dem, likt en vit fläck på en karta, ett terra incognita som väntar på att tas i besittning av nya idéer och tankar.

»Rum för reflexion« består av femton globarmaturer med cirkulära fotografier av olika miljöer – ett kyrkorum, en park, en anatomisk teater, ett bibliotek. Den som hänger närmast huvudingången föreställer det rum man befinner sig i – Keyhusets entréhall, en närmast svindlande upptäckt. Globerna i tre storlekar hänger på olika höjd i entréhallen och i de fyra omgivande ljusgårdarna. Bilderna på globerna är fotograferade med så kallad fisheye-lins, där varje motiv avbildas cirkulärt från två håll. De överförs sedan på en akrylplast med silkscreenteknik, plasten värms upp och formas till två halvsfärer, som slutligen sammanfogas till en glob med invändig belysning. De avfotograferade miljöerna ses i 360 graders vinkel och blir på så sätt speglingar, reflektioner av olika rum. På varje motiv finns linjer för längd- och breddgrader inristade, på samma sätt som på en jordglob.

Globerna med sina avfotograferade rum svävar som planeter kring den centralt placerade skulpturen »Tanke Inkognito«, och kommer, skriver Bigert & Bergström i sin skissbeskrivning, »att på ett poetiskt sätt att representera delar av den värld och den kunskap som man kan tänka sig fylla den vita bubblan med«. För att se alla globbilderna måste man aktivt röra sig i entréhallen, trappan och de övre våningsplanen och hela tiden byta synvinkel. När man förflyttar sig ser också globernas inbördes positioner ut att ändras. En sinnebild for hur människan kan förnimma omvärlden, och en tanke om hur vetenskap och forskning kan bedrivas – öppet, omprövande och nyfiket.

Patrik Förberg