Passage

Att arbeta platsspecifikt är något helt annat än att skapa ett konstverk som ska cirkulera på marknaden. Det platsspecifika verket behöver ju inte kunna fungera var som helst, utan ska fånga något av platsens särskilda egenskaper. Därför sökte Katarina Löfström efter något som varsamt skulle kunna förstärka och förtydliga Höga Kustens egenart när hon projekterade konstverket Passage. Det slog Löfström hur tydligt Höga Kusten är markerad av tid. Med en landhöjning på 8 mm per år hamnar det som idag befinner sig under vattenytan uppe på land om några generationer. Denna egenskap bestämde sig konstnären för att accentuera.

Passage består av fem trappsteg som ligger nedsänkta i vattnet. Med tiden kommer trappan att blottläggas steg för steg, tills den helt ligger i dagen. Varje trappsteg är så högt att det motsvarar en generation. Mina barnbarn ligger således två trappor ner och skulle jag följa trappan ännu längre ner, berör jag tid som ligger bortom min.

För dryga hundra år sedan beskrev den franske filosofen Henri Bergson framtiden som en underström av nuets yta. När strömmen rör sig, påverkas ytan och när ytan bryts påverkas underströmmen. Bergsons resonemang erinrar om komplexiteten bakom konstverket. Den som står högst upp kan ana hur det kommer att vara att gå ned för trappan. Samtidigt förändras förväntningarna för varje steg man tar, inte minst som vi påminns om att framtid också är dåtid. Det steg du lämnat bakom dig är redan, om än sakta, på väg upp ur vattnet.

Rörelsen visar hur konstverket balanserar olika sinnen mot varandra. Den fysiska erfarenheten ställs mot ögats och intellektets vilja till förståelse och tolkning. När vi tittar ner för trappan tänker vi på hur det kommer att kännas att gå på kommande generationers steg. Men när vi faktiskt beträder trappan upplever vi helt andra dimensioner av tid – en tid som känns, som är varm eller kall, blöt och omedelbar.

Huggen i granit är Passage på en gång manifest och poetisk, en plats – genomströmmad av tid.

Håkan Nilsson