Morgondagens väder Stockholms centralstation

Konstnär: bigert & bergström
Kategorier: Permanent konst

Stockholms Centralstation. Vintern 2012

Stockholms Centralstation

Curators

Martin West/Statens konstråd

Tengbom via Mark Humphreys

Installationen Morgondagens Väder Stockholms Centralstation av konstnärsduon Bigert & Bergström utgör ett kluster av hängande atmosfäriska molekyler, var och en kopplade till en väderlekstjänst via internet, som ändrar färg beroende på kommande väderprognos.

I molekylgruppens mitt hänger ett ensamt klot som signalerar temperatur. Det rör sig upp och ned och från blå till röd beroende på kyla och värme. Medan detta kluster visar vädret som kommer, och på så sätt illustrerar framtiden, hänvisar installationens bas i sin tur till en dåtid via sedimentära bergarter, de snitt i is och lera som genom åren skapar geologiska trappor, från vilket svunna klimatskiften uppenbarar sig.

Vi som möter verket befinner oss dessutom på Stockholms Centralstation, med tider att passa, antingen på väg någonstans eller i transit mellan arbetet och hemmet. Och när vi rör oss förbi verket och läser av dess form och färg, parallellt med avgångar och ankomster, sammanfogas våra individuella ”nutider” med verkets dåtid och framtid.

Diskussionen om klimatet har i vår tid påbörjats på allvar då vi börjat se klimatförstöringens hotfulla konsekvenser. Men Bigert & Bergströms installation tar frågan om klimatet vidare då den existerar mellan allt väder som tidigare ägt rum och det som närmar sig. Vad som händer är att vi, nästintill ovetandes, hamnar i tankebanor som närmar sig kritisk epistemologi – ett ifrågasättande av hur vi vet vad vi vet, och hur vi vet att vi kan ifrågasätta det över huvud taget.

Verkets koncept kring tid och rum får en att grunna på vilka institutioner som skapar våra kronologiska rum och hur de arbetar. Det pekar på angelägenheten i att utforska historiemedvetandets aktuella förvandlingar och riktar samtidigt ljuset mot vilken relation vi står i, just nu, till allt det som varit och till det som kommer komma. När vi stillastående åker upp och ned i rulltrapporna förbi verket uppenbarar det sig, liksom genom vår kroppsligt situerade upplevelse, att många discipliner historiserar, men att få visar på vad som kommer, och att glipan här emellan kan betyda mer än frågan om det kommer regna eller inte.

Theodor Ringborg