Luftkropp

Konstnär: karin jaxelius
Kategorier: Permanent konst

Malmö, Hösten 2010

Vevaxelgatan 4, 212 41, Malmö

Curator

Lotta Mossum - Ansvarig curator

Det är vanskligt att säga var det börjar. Det är ett virrvarr och trassel utan like.

I skissbeskrivningen skriver konstnären Karin Jaxelius om sitt val att inte låta verket Luftkropp anspela på verksamheten i polishuset. Ingivelsen kom istället från det väldiga luftrummet. I ljuset av verkets uttryck finns det ändå ett slags egenartad revolt mot sammanhanget. Rötterna till ordet polis går tillbaka till borg, stadsmakt och offentlig organisation. Ett väl sammanhållet centrum som stadfäster lag och ordning. Entréhallen i det nya polishuset i Malmö är sober och stram. Hit har inte allmänheten tillträde. Vissa rum är belagda med sekretess.

Med Jaxelius verk Luftkropp i entrén upprättas en annan organisation för livets egna lagar. Verket som Jaxelius skapat i keramik med stålskelett och flerhörniga fogar vränger ordet polis till polys, som betecknar mången. Verket är en förunderlig kropp som ger prov på ett slags organisk styrka. Makten har genomgått en omsorgsfull förvandling, tänjts ut och sidenmattats till unika former: säregna spiror. Varje spira är förbunden med en annan och ger på så vis riktningar, snedsprång och villovägar. Det händer att de söker sig utåt sidorna, men ingenting är säkert. Begrepp som upp och ner, ful och vacker, rätt och fel har inte längre bäring. Väsensskilt svävar verket i vajrar; fruktan är utbytt mot spänning. Valen är inte på förhand givna, utan spirorna förgrenas, skjuter nya skott, griper in i varandra. Tillsammans bildar utskotten ett spirande grenverk som lyfter och genomskär luften. Ett knippe bleka koraller eller kanske tranor på flykt. Det är ett trassel och virrvarr utan like. Ordningen är tillfälligt satt ur spel, skiljd från sin tjänst. Här är ostyrigheten höjd över varje misstanke. Vitt lyser verket mot de mörkgrå väggarna – olika nyanser av troskyldighet.

Pamela Schultz Nybacka