Konstnären har ordet: Johanna Billing om Råslätt

Konstnären Johanna Billing har jobbat med en grupp på tolv unga tjejer kring ett konstnärligt verk. Gruppen är Mix Dancers, en lokal dansgrupp och skola i Råslätt, Jönköping.

Johanna Billing, berätta om verket!
– Vi gör ett performance, som ska filmas, på en allmän plats. Det blir musik och dans med stora tunga lilafärgade glasskivor som tolv tjejer från gruppen Mix Dancers ska bära, längs gångvägar och på platser på Råslätt. Det blir ett synliggörande av deras ideella arbete och den bräcklighet som finns i det. Glasskivorna är tunga och vid minsta felhantering går de i kras. Vi vill väcka en fråga: Vem tar hand om verksamheten när eldsjälarna inte längre gör det? Verket undersöker också var det offentliga rummet finns genom att jobba mot olika medier som event, dans, film eller fysiska material. Allt sprids på olika platser och i olika kanaler samtidigt, via gruppens egen Youtube-kanal och de glasobjekt som lämnas kvar på platsen.

Hur föddes idén?
– Vår första idé var att samarbeta med en hiphopartist. Men sedan bytte vi spår för att få det att handla mer om Mix Dancers arbete ur ett större perspektiv. Vi höll fast vid musiken, men jag tänkte mycket på deras tillvaro och deras replokal, en källarlokal med lila väggar utan fönster. När de intog lokalen rollade de väggarna i dansgruppens färg, en viktigt symbolisk handling. Jag fick en bild av gruppen gåendes i ett slags procession, med de stora tunga skivorna som filtrerar omgivningarna på Råslätt med lila färg. Dansgruppen kopplade sedan idén till att de nu är inne i ett generationsskifte. Koreografin utvecklades till att de äldre ledarna ska lämna över skivorna till de yngre dansarna.

Hur har ni arbetat?
– Jag har haft en nära kontakt med dansgruppen och varit i området. För mig var det jätteviktigt att inte bara göra en dokumentär om Mix Dancers utan att de själva var med som aktörer och producerade. Vi har ansträngt oss med idéarbetet, de är ju konstnärer och dansare med en egen agenda, men vi ville också lyfta det till något större, deras dansskola och grupp som betytt enormt mycket för hela Råslätt och alla som bor där. I grunden har jag också ett personligt engagemang eftersom jag kommer från Jönköping och känner till platsen. Det sker väldigt få satsningar på kultur där, och människor tvingas mer eller mindre jobba ideellt med kultur eller flytta sina verksamheter därifrån.

Vilka var de största utmaningarna?
– Den största utmaningen i Konst händer handlar om samarbetet. Man jobbar med andra människors liv och vardag, det är inte ett material som man kan bända eller forma som en metall till en offentlig skulptur. Det går inte att bara klampa in. I mitt fall har också logistiken varit utmanande. Jag har jobbat med tolv dansare, ett filmteam, en musiker, en myndighet och en kommun som ska synkas och göra något gemensamt. Det har inneburit enormt mycket mer arbete och planering än vad det funnits tid till.

Ditt tips till andra som vill göra liknande projekt?
– Mitt tips är att inte ta några genvägar, allt måste få gro och ta tid. Tankar och reflektioner behöver landa och som konstnär måste du lyssna, alla måste lyssna. Förbered dig även på mycket planering och logistik, för det är många aktörer som ska komma till tals.

Intervju: Elias Arvidsson

Konst händer

Råslätt är en del av regeringssatsningen Konst händer

Under tre år, 2016–2018, producerar Statens konstråd exempel på offentlig konst med fokus på miljonprogramsområden, inom ramen för regeringsuppdraget Äga rum.