Crystal curtains

Konstnär: ingegerd råman
Kategorier: Permanent konst

Göteborg, Vintern 2013

Medicinaregatan 1J, 413 90 Göteborg

Curator

Cecilia Hjelm/Statens konstråd

Berättelserna om vägen till döden är många. Om tunnelfärder mot bländande ljus, om ljuset som en passage, och om passagen som en dimhöljd men tydlig gräns till en annan tillvaro, utan återvändo.

När vi kommer till avskedsrummet är gränsen överträdd. Någon har dött. Kvar står vi som måste leva vidare, utan den vi kommit för att ta avsked från. Ingegerd Råmans uppdrag var att skapa en så värdig inramning till detta avsked som möjligt, genom en gestaltning som skulle utstråla ”tidlöshet, renhet och enkelhet” utan att vara ”kulturellt eller religiöst stötande”. Genom sin egen konsthantverkliga skicklighet har hon åstadkommit mer än så. Crystal Curtainsåterkallar själva livet.

Platsen för gestaltningen var given då hon fick uppdraget: Glaspartierna från golv till tak i huvudentrén och en trappa ned, där de skiljer avskedsrummet från en liten pergola-skyddad trädgård utanför. Över glaset sveper nu vertikala ränder av olika täthet, transparens och djup. På entréplanet ger sandgraverade, vitmålade, inbrända streck intrycket av ett stilla regn. Samtidigt synliggör de det klara glaset; den tunna hinnan mellan två luftrum som Ingegerd Råman ägnat ett helt yrkesliv åt att raffinera.

På glasavskärmningen till avskedsrummet ökar tätheten. Ingen ser in, men den som står därinne kan se ut. Ljuset faller genom de till dimma sandblästrade glasen med målade linjer, vita som rök. Avskärmningen, en skir gardin som sakta rör sig i vinden; ett tröstande täcke av frostnupen snö.

Glasen är tillverkade vid Orrefors i nära samarbete mellan formgivaren och dess två skickligaste gravörer i en tid när glasbruket, åter, hotas av nedläggning. Tekniken är imponerande. Varje streck är draget på fri hand. Minsta skälvning genom kroppen och linjen far iväg, glaset är förstört. Men här bär det. Hela vägen.

När vi gråter faller tårar över den vi sörjer men samtidigt över oss själva, över minnen och ett liv vi delade under en tid som inte kommer tillbaks. Tårar av ilska, glädje, kärlek, frustration… I detta rum finns trygghet, plats och tid för dem alla.