Bevingad

Konstnär: gunilla poignant
Kategorier: Permanent konst

Örebro. Vintern 2013

Klostergatan 37, 703 61 Örebro

Curator

Cecilia Hjelm/Statens konstråd

När man kommer uppför trapphuset i Örebros nya Rättscentrum har man Gunilla Poignants färgade metallband utanför den höga glasväggen, svävande, liksom lyfta av en hastig vindil i ljusgården mellan tingsrättens svarta betongfasad och administrationsbyggnadens vita. Nio tunga, ringlande slingor, till synes viktlöst stigande mot ljuset som silar genom bandens dekorativa perforeringar. Ett intryck av storslagen balans. Av paradoxal frihet.

Gunilla Poignants Bevingad är ett verk som, skenbart enkelt, alstrar en komplex dynamik i det trånga, öppna schaktet mellan Rättscentrums byggnadskroppar. Skulpturalt pregnant, men luftig som en teckning klottrar den sin pastellfärgade skrift mot himlen i en behärskad improvisation. Som en metallisk, väderbeständig graffiti.

Men rörelsen är svår att fixera. Hos Poignant finns en grundläggande ambivalens: frihetskänslan uppstår som ett resultat av att tyngder bringats i balans; balansen i sin tur är alltid en krafternas fångenskap. Bevingad är på så vis en skulptur som förändras beroende på varifrån man ser den, och för de allra flesta kommer verket inte att ses från trapphuset – dit bara personalen har tillträde – utan från allmänhetens vänthall utanför tingsrättens sessionssalar, två trappor upp.

Det är en avgörande perspektivförskjutning. Härifrån, med de översta banden i ögonhöjd och de andra till synes singlande i ljusschaktet, träder skulpturens materiella egenskaper i förgrunden. Ljusreflexerna i den sprutlackerade aluminiumytan; de matta, dova färgerna. Snön, som vintertid lägger sina självhäftande bomullstussar över perforeringarnas mönster. Detaljer som ger tyngd åt verket, och gör att bandens svävande balans skapar ett intryck av böljande tröghet snarare än viktlös frihet.

Så vad är det vi ser? Justitias ögonbindel, flytande i rättens vatten som en upplöst klädnad? Eller kanske rättssystemets slingrande och prövande processer, fångade i sin strävan mot balans och försoning? Att tro sig veta är att sluta se.

Dan Jönsson

Under Arbete, Örebro 2012