Curatorstext av Marianne Jonsson

Stina Stigells verk Berättelser är en skulptural och målerisk installation placerad utanför Domstolsverkets nya huvudentré i Nacka. Gestaltningen har utgått från och inspirerats av mångfalden i människors berättelser, berättelser som utgör en central roll i Domstolsverkets verksamhet.

Platsen/området expanderar och omvandlas nu i snabb takt från industriområde till stadskvarter. Här finns fortfarande en tydlig koppling till Sickla-områdets historiska arv av innovativ industrikultur, vilket även är central och bärande idé för den arkitektoniska gestaltningen.
Domstolsverkets byggnad i rött och brunt tegel, med detaljer i kopparkulör, öppnar sig mot en genomskärande tvärgata – ett gångstråk som sträcker sig ända till Sickla handelsområde. Framför Domstolens entré skapas genom gestaltningen Berättelser en torgbildning – en mittpunkt som tydliggör platsens och gångstråkets identitet.

Stina Stigell beskriver själv sitt verk som ”Berättelser, en skapad rumslighet i det större omgivande gaturummet, ett rum att gå igenom, som en passage, eller att stanna till vid/ sitta i.
Huset/husgrunden är en symbol för den mänskliga kulturen, platsen kring vilka berättelser tar form. En handlar om tidens gång – hur kulturen i en mycket långsam process övergår i natur och vice versa. Betongen blir klippor och marken fylls av vatten. Här möts tidsåldrarna – ett urdjur från forntiden ligger på betongen och där finns även en stadig ring att förtöja vid.”

Stina Stigell arbetar tredimensionellt och poetiskt med assemblage, relief och ytstrukturer där det måleriska hela tiden är viktigt och närvarande. Hon undersöker föremålens och materialens inneboende egenskaper och sensibilitet, och använder dessa till att skapa egna världar och historier som behandlar den personliga berättelsen i förhållande till det omgivande samhället.

Corténstrukturen, som reser sig likt en inramning och port till Domstolens entré, är både stabil och fast förankrad samtidigt som den ger ett fragilt intryck – en symbol för livets resa. Den samspelar även med platsens historiska lager av industriell verksamhet och korresponderar med den höga befintliga fabriksskorstenen av rött tegel som står som ett utropstecken i fonden.

Stina Stigell tolkar den industrihistoriska miljön kraftfullt, poetiskt och konceptuellt men också med ett humoristiskt uttryck som speglar individuella och gemensamma berättelser i dagens samhälle.

Text av Marianne Jonsson