Varsam renovering av konst i en modern kulturmiljö

1960- och 70-talen var en period i svenskt samhällsbyggande när många nya kontorsbyggnader uppfördes för de statliga myndigheterna – miljöer där offentliga konstverk var viktiga inslag i strävan efter att åstadkomma en livs- och arbetsmiljö där olika estetiska uttryck harmonierade och erbjöd stimulerande intryck.  Med tidens gång har många av dessa offentliga konstverk i allt högre grad kommit att betraktas som ovärderliga inslag i det moderna samhällets moderna kulturmiljöer.

I kvarteret Kavalleristen 3 vid Lidingövägen i Stockholm uppfördes 1971 Fortifikationsförvaltningens huvudkontor men sedan 1980 är detta Försvarsmaktens högkvarter. Mitt i byggnaden finns två mycket omsorgsfullt konstnärligt gestaltade innergårdar – den norra och den södra. Konstnären Pierre Olofsson gestaltade den norra gården, som ligger i anknytning till kvarterets konferensavdelning, medan den andra gården utformades av konstnären Folke Truedsson. Byggnaden inhyser idag arbetsplatser för ett tusental anställda och gårdarna används dagligen.

Pierre Olofsson förknippas främst med den s.k. konkreta konsten som fick ett genombrott med utställningen Ung form på galleri Färg och form 1947. Den konkreta konsten skiljer sig från abstrakt konst genom att den inte arbetar med att abstrahera former hämtade från verkligheten, utan hämtar sitt uttryck direkt ur linjernas och färgernas samspel. Av de konkreta konstnärerna hade Pierre Olofsson ett särskilt intresse för gestaltning av det moderna samhällets offentliga rum och det finns flera kända byggnadsanknutna konstverk av honom som till exempel färgsättningen av bostadsområdet Thule i Kiruna och tunnelbanestationen Danderyds sjukhus. Men hans gestaltning av norra gården i kvarteret Kavalleristen är trots det storskaliga anslaget och den långt drivna syntesen mellan arkitektur och konst sannolikt hans mest okända offentliga konstverk. Norra gårdens konstnärliga gestaltning består dels av detaljer utförda som sgraffito på konferensbyggnadens utvändiga väggar och dels av den omkring femhundra kvadratmeter stora terazzomosaiken på konferenstaket, upplyst under dygnets mörka timmar och avsedd att betraktas ovan från byggnadens korridorer och hundratals kontorsrum.

När Försvarsmakten för några år sedan upptäckte att vatten läckte in genom taket hade naturkrafterna gått hårdhänt fram med takkonstruktionens tätskikt och konstverkets terrazzoyta. För att få ett helhetsperspektiv på problemet tog den statliga fastighetsägaren Specialfastigheter, efter samråd med Statens konstråd och Riksantikvarieämbetet, beslutet att genomföra en antikvarisk förunder­sökning i syfte att kartlägga innergårdens konstnärliga, arkitekto­niska, kultur- och samhällshistoriska värden. AIX Arkitekter gjorde förundersökningen på upp­drag av Specialfastigheter och i samarbete med Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Rebecka Forsberg arkitektkontor och Åsa Olofsson, konstnärens dotter. Förundersökningen skulle visa sig vara avgörande som beslutsunderlag när Specialfastigheter senare skulle väga för- och nackdelar kring nödvändiga tekniska åtgärder för att långsiktigt täta det läckande taket och metoder för att rädda Pierre Olofssons konstverk, som alla parter var överens om har ett stort konst- och kulturhistoriskt värde.

Hösten 2017, drygt två år senare, har Pierre Olofssons konstverket nyinvigts efter en genomgripande och varsam renovering som innebar att man rengjorde väggdetaljerna i sgrafitto och bytte ut underliggande tätskikt samt återskapade terazzomönstret på ett sätt som garanterar hållbarheten många decennier framöver. För borttagningen av den skadade terrazzon och gjutningen av mönstret ansvarade Terrazzospecialisten AB, som visade sig besitta unik kunskap för projektet genom att de hade dokumentation från den ursprungliga terrazzon. Projektet är unikt i sin omfattning – både tekniskt, ekonomiskt och konstnärligt –  men samtidigt utgör det ett viktigt referensexempel på hur olika intressenter kan samverka och genom noggranna antikvariska förundersökningar skapa goda förutsättningar för att bevara det viktiga kulturarv som 1960- och 70-talets offentliga konst utgör.

> Läs den antikvariska förundersökningen som ledde fram till beslutet att renovera verket

> Informationsblad från invigning

 

Vård av offentlig konst

ATT TA HAND OM DET GEMENSAMMA MODERNA KULTURARVET

Under 1900-talet har Statens konstråd beställt omkring 1600 offentliga byggnadsanknutna konstverk. De är alla del av vårt gemensamma moderna kulturarv. Många av verken har slitits med åren och behöver tas om hand för att kunna vara till glädje även för kommande generationer.