Om vi utgår från konstnärernas, konstaktörernas och konstinstitutionernas perspektiv på den offentliga konsten, hur definieras den då? Är det ett relevant begrepp överhuvudtaget och på vilket sätt i så fall? Hur skiljer sig de offentliga konstuppdragen till konstnärer inom ramen för enprocentsregeln från de konstprojekt som initieras av konstnärerna själva och i samarbete med konstinstitutionerna? Helena Selder, författare till denna rapport, hävdar att de lokala konstinstitutionerna som arbetar med offentlig konst, utgör den sammanbindande länken mellan dem som verkar inom den offentliga konsten och stadsutveckling samt lokalsamhället, brukare och politiker. Genom sin konstkompetens och förankring i lokalsamhället över tid medverkar konstinstitutionerna till att samtidskonsten blir ett betydelsefullt inslag i offentliga miljöer. Konstinstitutionen legitimerar i grunden den konstnärliga processen och utgör en brygga mellan konstnären och en vid krets offentliga och privata aktörer som berörs av den offentliga konsten.