Medborgarinflytande och konst förändrar Sjöbo utanför Borås

Borås Stad har gjort en stor kommungemensam satsning i ett av stadens bostadsområden. I Kraftsamling Sjöbo har kommunala och privata aktörer samverkat, och i en av många dialoger har det kommit fram att de boende saknar kultur i stadsdelen. En arbetsgrupp som består av Borås Konstmuseum, Fritids- och folkhälsoförvaltningen och konstnären Apolonija Šušteršič kartlägger engagemang och potentialer i stadsdelen i nära dialog med de boende.

Att arbeta med konst i stadsutvecklingsprocesser tar tid. En stor del av beställarens förväntningar på konstnären är att bli positivt överraskad. Konstnärers arbetssätt går ofta ut på att omförhandla och ifrågasätta, vilket ställer höga krav på samarbetet. Därför är det viktigt att projektets inledningsfas får gott om tid så att formen för samarbetet kan bestämmas och fungera genom hela projektet. Det har varit viktigt även för Statens konstråds ingång i samarbetet att inte driva projekten i kommunerna på egen hand, utan låta kommunernas tjänstepersoner till största del äga processen.

Bygga tillit tar tid

Att få utrymme för att bygga upp tillit är något som de flesta viktar som mycket värdefullt i konstprojekten, speciellt då representanter ur civilsamhället finns med. Apolonija Sustersic har under en fem månader lång dialogprocess arbetat med att på olika sätt etablera en tillit mellan henne och de boende. Ibland är det civilsamhällets tillit till samhället i stort som behöver etableras, och i det här fallet är förhoppningen att konstnärens arbete kan bidra till det. Många av dem Sustersic träffat deltar inte i föreningslivet och har engagemang i annat än det gemensamma. Att organisera ett projekt där delaktighet och med. Genomskapande ska kunna leda till relevanta inspel tar därför lång tid. Statens konstråds utlysning Konst i stadsutveckling löper över tre år. För att kunna uppnå en större långsiktighet i projektet är Statens konstråds ambition att under 2021 införliva projektet i den ordinarie verksamheten Stadsutveckling.

Nya infallsvinklar

Konstnären började arbeta på plats i oktober 2019 och har haft som strategi att tillbringa mycket tid på plats för att skapa ett projekt som de boende känner ett ägarskap till. Lokalt ägandeskap har varit viktigt för Sustersic att etablera eftersom hennes mål med projektet är att det tas vidare av de boende.
Många av de konstnärer som är intresserade av att arbeta i den typen av projekt där många kompetenser ingår och där olika offentligheter används som plattform har sällan på förhand, i detalj upprättade projektmallar. Deras metoder kan snarare handla om att fånga upp andras viljor och drömmar om en plats eller situation. Detta gör att till exempel Sustersic av civilsamhället kan ses som mer öppen för andra infallsvinklar jämfört med en kommuntjänsteperson som bär på en, från civilsamhället sett, underförstådd lojalitet mot kommunen som en centraliserad makt. Även om det inte alltid är så, kan detta påverka hur människor uttryckt sig för Sustersic.

Vad kan offentlig konst vara?

Att vara bekant med eller känna tillhörighet till en plats kan vara viktigt för att se relationer och samband som lätt undgår den som bara vistas på en plats en stund. Därför besitter boende eller andra som är mycket på en plats en unik kompetens. En uppdragsgivare har dock sällan möjlighet att lyssna av genom att vistas på en plats över en längre tid och under flera tider på dygnet.

Dialogarbetet har funnits med sedan i ingången av projektet, eftersom det var så det initierades. Men kunskapen om konstnärers arbetssätt, speciellt när det kommer till medskapande arbete, är inte alltid så etablerad utanför konstens eget sammanhang. Ett mål med projektet är att utveckla synen på vad offentlig konst kan vara. Det sätter också fokus på hur konstprojekt kan initieras och finansieras i sammanhang bortanför de stora byggprojekten och med civilsamhällets intresse som utgångspunkt.