Jordbrobornas lysande näsa riktar ljuset mot ett gemensamt kulturhus

På några få år skapades en plats för konst och kultur, en samlingsplats för invånare och yrkesverksamma i Jordbro. Men kulturhuset är rivningshotat, det ligger mitt i centrum, på attraktiv mark för nybyggnation. För att visa på vikten av ett producerande, inkluderande och tillåtande hus startades ett samarbete mellan konstnärer och invånare.

Jordbro kultur- och föreningshus bildades av en grupp föreningar och verksamheter i den gamla Jordbromalmskolan när den lades ner 2011. För att sätta strålkastarljus på den betydande verksamheten sökte de till Statens konstråds regeringsuppdrag Konst händer, konst i miljonprogramsområden. I ansökan beskrev de Jordbros behov i en kraftfull formulering:

”Vi har sett det ske allt för ofta; så fort politiska och byråkratiska styrsystem kommer in i leken så bryts kraften i den ursprungliga spontana rörelsen. Den döda handen tar över, det spirande initiativet blir trist och mediokert”

Göran Lidbrink, Justina Meyer och Per Sternbeck från den lokala projektgruppen ser tillbaka på vad de åstadkommit i Jordbros del av Konst händer.

– Vi har varit aktiva tidigare men inte på den här nivån, vi hördes och syntes, väldigt många människor samlades och jobbade tillsammans, säger Justina Meyer från den lokala projektgruppen.

Under drygt ett års tid samarbetade de med lokala och internationella konstnärer. Det var liv och rörelse och alla möjliga Jordbrobor deltog; konstnärer, ungdomar från fritidsgården, asylsökande från husets verksamheter och människor som aldrig varit i huset tidigare.

– En bärande tanke var att vi skulle visa vad huset har att erbjuda, att med konsten belysa huset och situationen i Jordbro och det gjorde vi, säger Per Sternbeck från den lokala projektgruppen.

 

Konsten kom att handla om husets potential

En del av projektet genomförde kulturhuset på egen hand med konstnären Wojciech Tomasz Pindur som skapade tjädern Alondra. Under en offentlig workshop byggde ett 40-tal personer upp den.

– Vi använde spillträ från ett gammalt hus. Den skulle vara två och en halv meter men tillslut blev den nästan sju meter och vi ställde den på hustaket. Tjädern är Haninge kommuns symbol som här har blivit ett landmärke för kulturhuset, säger Justina Meyer.

På Statens konstråds initiativ inleddes även ett samarbete med Liza Fior från konst- och arkitektgruppen Muf architecture/art. Muf är baserade i London och har vana av att jobba med konst inom stadsutveckling och under förtätningsprocesser. Muf designade en stor lysande näsa som sattes upp utanför entrén på en lyktstolpe som inte fungerat på många år. De förde projektet i en ny riktning.

– De visste precis vad det här handlade om, vi behövde aldrig förklara det limbo vi befinner oss i och hur det är att försöka skapa något varaktigt när man betraktas som en provisorisk verksamhet. Projektet kom genom Muf att handla om den potential som finns i huset och att aktivera produktionsgruppen som vi hade satt ihop; vi smällde upp filmdukar, sydde massor av kuddar, byggde upp läktare och bara körde på, säger Per Sternbeck.

Projektgruppen genomförde även en enkät där hundra Jordbrobor fick svara på vad de ville se i ett framtida kulturhus. Här var konstnären Christofer Blixt inblandad och provsvaren från enkäten omvandlades till en ritning som överlämnades till kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) och ledande politiker i Haninge kommun.

– Vi har nog nått fram till en del politiker, där vi kunnat väcka tankar om hur ett framtida Jordbro skulle kunna se ut. Samtidigt är det svårt att rubba starka ekonomiska krafter, det finns ett behov av att exploatera marken i Jordbro centrum och det är jättesvårt att ändra på det. Men konst är en bra metod för att skapa engagemang, det har jag fått bekräftat här, det är effektivt, roligt och gör det lätt att involvera folk, säger Göran Lidbrink.

Vad mer har ni fått ut av konstprojektet?

– Vi har gjort oss hörda, vi drog uppmärksamheten till oss och det har lett till en jättestor ökning i antal medlemmar och verksamheter till huset, säger Justina Meyer.

Och långsiktigt?

– Det är svårt att mäta. På ytan arrangerade vi något under en väldigt intensiv period som sedan tog slut och försvann, men det händer så mycket mer än så. Vi har satt igång processer, nya idéer och skapat möten mellan människor och det bidrar till att skapa ett bättre samhälle. Det gör att drömmar om vad som är möjligt får växa och ta plats, ett oerhört viktigt arbete, speciellt här i Jordbro där det finns sociala utmaningar och problem med kriminalitet och så vidare, säger Göran Lidbrink.

När projektet tog slut togs Alondra ned från taket och eldades upp, en brinnande tjäder mitt i Jordbro som ett avslutande performance. Kvar på platsen står den lysande näsan på lyktstolpen, som en påminnelse om det värdefulla kulturhuset som finns kvar – mitt framför näsan. Många pratar om den, undrar vad den betyder, berättar Per Sternbeck.

– På avslutningsdagen kom det fram tre unga personer till oss och frågade: Vad menar ni egentligen, varför en näsa, vad gör den här? På något sätt är det just det som är konstens roll; den väcker frågor och skapar tolkningar utifrån människors egna liv.

Läs mer om Konst händer i Jordbro

 

Konst händer

JORDBRO ÄR EN DEL AV REGERINGSSATSNINGEN KONST HÄNDER

Under tre år, 2016–2018, producerar Statens konstråd exempel på offentlig konst med fokus på miljonprogramsområden, inom ramen för regeringsuppdraget Äga rum.