FYRA FRÅGOR OM KONSTKÖP

100 000 verk. Så stor är den samling av så kallad lös konst som Statens konstråd har hand om. Där finns måleri, skulptur, grafik, fotografi, konsthantverk, ljudverk och videoverk. 90 % är utplacerade på statliga myndigheter och verk. De finns i entréer på arbetsförmedlingar, i väntrum på häkten och i receptioner på ambassader i utlandet. Våra konsulter ställer samman särskilda konstkollektioner för varje plats.

För att hålla samlingen uppdaterad köper vi varje år ny samtida konst. Anders Olofsson är ansvarig för inköpen.

Varifrån köper ni verken?
– Vi köper konst både från gallerier och direkt från konstnärer. Förra året var antalet köp fördelat med cirka 50-50 mellan gallerier och konstnärer. Men sett till inköpsvärdet var fördelningen cirka 65-35 till galleriernas fördel.

Varför köper ni både från gallerier och direkt från konstnärer?
– Gallerierna har en viktig roll på konstscenen eftersom de jobbar långsiktigt med att lyfta fram och utveckla enskilda konstnärskap. De kan ofta hjälpa konstnärer att nå ut bredare än de hade kunnat göra själva. Men merparten av landets konstnärer saknar gallerist. Det är en av anledningarna till att vi köper från både gallerier och konstnärer.

Händer det att ni köper konst direkt från en konstnär, trots att det finns ett samarbete med ett galleri?
– Vi frågar alltid konstnären om det finns ett avtal med en gallerist för att undvika avtalsmässiga problem mellan konstnären och galleristen. Vi måste helt enkelt veta att den vi köper av verkligen har rätt att sälja verket till oss. Relationen mellan konstnär och gallerist är dock ett område där det gäller fri avtalsrätt. Vi kan inte som myndighet lägga oss i. De bestämmer själva vilket upplägg de vill ha.

Hur hanterar ni offentliga uppdrag där konstnären också har en gallerist?
– Ända sedan Statens konstråd bildades 1937 har vi alltid fört en direktdialog med konstnärerna om de offentliga uppdragen. Det är avgörande för att vi ska kunna producera konst som utgår från den aktuella platsen. Vi uppskattar verkligen galleristernas intresse för konst i det offentliga rummet och deras önskan att involvera de konstnärer de företräder i offentliga uppdrag. Däremot kan vi inte lägga oss i hur samarbetet ser ut mellan galleristerna och konstnärerna.