Ska en stat äga en konstsamling utöver det som finns i museernas ägo? Patrick Amsellem, direktör Statens konstråd, medverkade nyligen i ett rundabordssamtal med internationella experter om statligt konstägande och hur det har förändrats historiskt, samt hur det kan se ut framöver. Frågan har aktualiserats i samband med ombyggnationen av regeringskvarteren i Oslo.
2012 drabbades Norge och Oslo av terrorattentatet som ägde rum dels i regeringskvarteren i Oslo, dels på Utöya. När kvarteren nu byggs om, har även frågan om konstens roll och statens ägande av konst hamnat på agendan.
Statens konstråds norska motsvarighet KORO ansvarar för att ta fram konst till byggnaderna och har även i uppgift att kombinera ett tusental befintliga konstverk med ny konst. I nuläget ingår verken inte i en gemensam statlig konstkollektion. Borde dessa verk och den nya konsten samlas under ett och samma statliga ägande? Hur skapas en statlig konstsamling och vad representerar den, respektive vad riskerar att gå förlorat? Det är frågor som togs upp under den 13e NORDIK Conference of Art History, som äger rum vart tredje år.
Rundabordssamtalet samlade namnkunniga internationella experter. Utöver Patrick Amsellem medverkade N’Goné Fall, specialist på kulturpolicies och curator, Frankrike, Andrew Parratt, chef för samlingar, UK Government Art Collection, Storbritannien och Stephanie Stebich, Margaret and Terry Stent Director, Smithsonian American Art Museum och Renwick Gallery, USA. Samtalet faciliterades av Nora C.Nerdrum, curator och enhetschef KORO och Ida Højaard Tjømøe, producent KORO. Samtalet modererades av Drew Snyder, senior curator KORO.
Patrick Amsellem bidrog med det svenska perspektivet där vi har en tradition av statligt konstägande sedan 1937 då Statens konstråd bildades med uppdraget att göra konsten tillgänglig för alla.